tänkandet

Pianot gick faktiskt ganska bra, absolut inte perfekt, men helt okej blev det! :)

Jag & M sitter och pratar gamla minnen på msn nu, det är ju sjukt hur mycket man faktiskt varit med om under dessa tre gymnasieår. Massa, massa, massa roliga saker som har hänt med folk som man knappt pratar med längre. Saker som man aldrig kommer göra igen eftersom förutsättningarna förändras. Det finns såå mycket folk man bara skulle vilja träffa för att man tycker om dom så mycket och saknar de saker man varit med om, innan det är försent och alla är splittrade ute i världen. Det är inte bara en stress att skolan pressar en hela dagarna, utan stressen att man måste få träffa alla man faktiskt älskar, för du vet aldrig när den möjligheten kommer att komma igen. Det är nästan så jag blir tårögd när jag tänker på alla.

En stor fet puss till alla er, förhoppningsvis vet ni vilka ni är, och jag lovar att jag verkligen ska göra mitt bästa för att göra allt jag kan med den sista tiden vi har tillsammans just nu, för vi vet aldrig när den kommer tillbaka. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0