mariachristina

Visst, jag har nästan intalat mig nu om att det är kul att gå stängning. Antagligen för att jag gör det så ofta och att jag måste se till att se något positivt med det. Men något väldigt negativt är vanorna som följer med på köpet. Som till exempel nu. Klockan är snart halv tre och jag sitter fortfarande bara hemma i mjukiskläder och gör absolut ingenting. Gick upp ur sängen gjorde jag inte heller för alltför längesedan och det hade inte varit möjligt att gå upp tidigare då jag var heeeelt död och orkade verkligen inte det. Livet liksom försvinner och de enda timmarna du inte spenderar på jobbet sover du under, om du inte har väldigt tur och har orkat göra dig iordning för att göra något innan det är dags igen.

Jag vet inte riktigt om det är det här som gör mig så ledsen, att aldrig ha tiden eller orken att få umgås med de jag tycker om mest. Eller kanske är det att det är höst och jag känner mig deprimerad av det? Är det min nya medicin som gör att jag känner såhär? Jag vet inte, men det jag vet är att stundtals kommer jag in i perioder då jag verkligen är ledsen. Imorse (läs idag) när jag vaknade så vaknade jag av att jag grät, och det är inte första gången det händer under en kort tid. Usch, jag vill känna mig glad och lycklig och inte såhär!

Jag hoppas iallafall att det blir bättre snart, för jag borde känna mig glad.

Blä!

Puss på er och ha en bra dag!